Inte långt ifrån en total nervkollaps.
Jag vet knappt vad jag heter längre.
Jag litar inte på någon, inte ens på mig själv.
Vad är det som händer med mig? Vem är jag?!
Och vad FAN håller jag på med?!

Det känns som att hela livet bara spelar mitt ett extremt spratt.
Jag är bara så trasig, både invändigt och utvändigt!

Jag behöver verkligen åka bort...långt bort! Få lite perspektiv på saker och ting, kunna andas och tänka klart. För jag tänker nämligen inte alls längre, eller kanske alldeles för mycket. Jag vet varken upp eller ner men det måste få ett stopp innan det blir min psykiska död.

"Jag är inte rädd för att dö, men rädd för att leva död"

 Jag vill inte mer......