Jag saknar dig fruktansvärt mycket!
Mycket blandade känslor kom upp idag när jag hittade texter och saker som var till din begravning.
Det läskiga är hur mycket jag har förträngt ifrån den dagen.

Även om tiden har gått så har jag svårt att leva vidare.
Jag vet att jag inte har lyckats bearbeta all min sorg, och det lär jag antagligen aldrig kunna heller med tanke på allt som hände samtidigt.

Men jag tänker på dig, varje dag som går.
Var vid eran grav idag och fixade, du fyller ju år snart!
Önskar bara att jag kunde få ge dig en kram på riktigt, bara en gång till..
Jag önskar att jag kunnat få en enda chans till bara för att få säga hejdå.

Men jag lovade ju dig när jag stod där framför den vackra vita kistan med alla vackra blommor, jag lovade dig att det inte var ett farväl... utan bara ett "hej så länge" tills vi ses igen..
Det är bara så svårt att vara stark även om jag vet att du vill att jag ska vara det.
Det enda som håller mig uppe är att jag känner din närvaro ofta. Jag vet att du är med mig!

"Och himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för"

Angel, I hope they love you like we do,  forever angel.

Jag älskar dig!