..så sitter jag här, invirad i en filt och tittar ut på snöflingorna som faller ner mot marken. Vägen är helt vit och allt ser bara så stilla och rofyllt ut.
Men inom mig är det en orkan, en orkan av tankar och känslor.
Mardrömmarna är kvar och likaså oron i min själ.

Tiden har gått och såren är nästan läkta, men kvar finns fortfarande alla dessa ärr och dom ständiga bilderna som blixtrar förbi inuti mig. 
Bilden av dom ständigt färgskiftande ögonen från brunt till kolsvart och tanken, "Ånej, nu är han arg igen".

"Dags att komma över, dags att gå vidare" - orden jag ständigt hör men som är så mycket svårare att leva upp till än man tror. Varje dag och varje natt är en kamp.
En kamp emot sig själv, och ett desperat försök att återhämta sig från en djup hjärntvättning och en ständig rädsla.

Men jag lever på hoppet och jag ger inte upp trots mina svackor.
Jag har mina nära som är min flytväst och jag har min erfarenhet.
Jag skulle aldrig låta en sådan våg få skölja bort mitt liv igen.

Minnen, bra minnen, finns också kvar och den här låten betyder mycket för mig.

Tänk att ni fortfarande står kvar vid min sida.
Ni är äkta

Bara underbart klockren :)

Tack Vesslan !