Det är lite mycket nu igen, mycket med andra, mycket med mig själv.

Everything is a fucking mess.
Jag vet varken ut eller in.

Måste reda ut allt innan jag sjunker igen.
Måste lära mig att säga ifrån.
Måste lära mig en gång för alla.

Jag tänker inte börja må dåligt igen. Har så många bra människor runt omkring mig, jag måste bara lära mig uppskatta dom jag har nära.

Saker och ting som hänt den senaste tiden är inget jag kan rå för. Jag kan inte ändra på saker. Jag kan inte se till att alla mår bra jämt. Jag kan inte vara olycklig för att andra ska vara lyckliga.

I mina öron låter det här jätte egoistiskt, men hela mitt liv har jag bara levt för att andra ska ha det bra. Men jag kan inte göra allt bra jämt.

Ni säger själva att jag ska lyssna på mitt eget hjärta och tänka på mig själv, men när jag gör det så är det ändå inte bra.
Säg då vad fan ni vill att jag ska göra?
Det funkar fan inte längre.
Är ni missnöjda, säg då vad fan jag ska göra istället för att bete er som jävla småbarn.
Jag pallar inte det här. Vi är inte 14 längre. Vi är Vuxna människor!

Nej nu ska jag sluta innan jag blir ännu mer förbannad. Jag orkar inte ödsla mer tid på det här nu.