Orken är slut...

Motivationen till att hjälpa och ställa upp för alla har tagit slut.

Problemen äter mig på nätterna, och inte mina egna problem utan alla andras..

Jag börjar nog sätta fingret på den där tickande bomben.

Något måste göras, och det är snarast!

Det är stopp nu. Slut på bränsle!

Citerar Lollo från gårdagen: Sir John Falstaff klättra inte på ollonet!! ("Farfars" katt).

Ingen kan ens förstå hur sjukt roligt det var när Lollo sa detta! Det är ingenting som någon ens skulle kunna föreställa sig att hon skulle säga, någonsin!

Nu till något helt annat!

Ibland känner jag mig som en riktig tickande bomb. Vet inte vad det beror på men på senaste tiden så har jag exploderat för minsta lilla, och är jag inte skogstokig så gråter jag helt hysteriskt. Detta skeva humör pendlar något otroligt.
Från att vara jätteglad och skratta i mängder till att bränna av totalt!
Sömnbristen som säger ifrån? Ja, vad vet jag? Jobbigt är det iallafall.

Dagens hurring går till alla dessa män som går omkring i fruktansvärda flipflop i shoppingcenter. Ursäkta men jag tycker att det är   V I D R I G T!

Dagens goda gärning; Hjälpte en stackars förvirrad dam att återfinna sin "borttappade" bil i skärholmens garage! Ibland är det helt enkelt inte lätt att ha huvudet på skaft!