Sömnlös som alltid ...

Mycket tankar som som vanligt snurrar runt..
Tänker tillbaka på alla galna minnen man har tillsammans med sina vänner.

Hur jag träffade alla, och hur folk har kommit och gått genom livet.

Jag minns när vi åkte till västerås för första gången.
Mycket konstiga saker hände på den resan, det var 40 grader varmt, vi åt inte, vi sov inte, vi drack öl och tillbringade tiden i en buske. Det spelade inte så stor roll för vi hade varandra och vi gjorde det bästa av situationen. Sofie var mästare på att hålla humöret uppe och underhöll oss med diverse roliga saker. Sjuka människor kom och gick. Vakterna var sura, men vi höll modet uppe!

-

Jag minns "familjens" alla upptåg, alla dagar/kvällar/nätter vi tillbringat på IP och bara haft extremt roligt! Alla filmkvällar hos Klarsson, alla fotbollsmatcher vid skolan.
Alla bara helt extremt sjuka saker vi har gjort tillsammans..

-

Första gången jag var ute med brorsan och hans kompisar, vi hamnade i barkarby och sladdade runt, folk åkte kundvagnar efter bilar och jag tyckte att alla var helt sjuka i huvudet men idag, flera år senare träffar jag i princip alla dagligen.

-

Så mycket minnen som aldrig kan upplevas igen, men man kan inte deppa för det.
Det gäller att ta vara på all tid vi har tillsammans och skapa nya, kanske till och med bättre saker ihop!

Jag är så oerhört tacksam för att ni alla finns kvar hos mig.
Att ni funnits vid min sida när jag bett om hjälp.
Att ni alla dessa gånger ni fått mig att skratta igen.

Ni betyder extremt mycket för mig, och jag har väldigt svårt att säga sånt här till er direkt så jag vill få fram det här!

Jag älskar er