Tid var ordet...
Tid är precis vad jag behöver.
Det låter som en klyscha men det är så det är.

Saker och ting behöver lösas, redas ut.
Jag behöver komma tillbaka till mig själv..

Väntar ni på mig?

-It’s just the way
The game is played
It’s best if you just
Wait your turn-

närmar sig med stormsteg.
Tänk vad mycket som har hänt på ett år.
Jag har förändrat mitt liv totalt på väldigt kort tid.
Mycket svackor men jag har ändå tagit mig hela vägen hit. Och det måste jag erkänna att jag är otroligt stolt över mig själv för.
Sen vill jag tacka för allt stöd jag fått från alla håll såhär efteråt.

Jag vill tacka Vesslan för ditt otroliga stöd genom hela den här perioden, att jag fått gråta ut mot din axel så många gånger och att du alltid varit realistisk och fått mig på fötter igen.

Jag vill tacka min bror för att han har kommit tillbaka och finns där för mig igen. Du ger mig en stor trygghet och lyckas alltid göra mig glad på något sätt. Jag vet att du bryr dig, och jag är ledsen att jag inte alltid uppskattar omtanken som jag borde göra. Är väl fortfarande orolig att du ska försvinna igen.

Jag vill tacka Stickan för att jag fått slita dig från allt möjligt du gjort pga att jag varit ett vrak så många gånger. Senaste tiden har vi oftast haft samma typer av problem så vi kunnat hjälpa varandra åt rätt håll. Humörsvägningar hit och dit och väldigt mycket flum så blir saker och ting oftast rätt bra igen.

Det är så många jag vill tacka..
Alla mina underbara vänner som gång på gång fått lyssna på mina problem, som fått stå ut med mitt inte alltid lika trevliga humör..
Jag vet att många av er fått stå ut med väldigt mycket skit som jag slängt ur mig helt i onödan.
Jag är ledsen för det.

Usch nu blev det ett sånt där långt sentimentalt inlägg som folk ändå inte orkar läsa.