Vad är värre än att förlora sina nära och kära?
Jag vet att jag alltid tagit förgivet att mina anhöriga alltid ska finnas här.
Så när någon går bort så rasar hela min uppbyggda skyddsvärld.

Det gör så olidlgt ont att höra just dom där orden... Dom där orden som får varenda människa att tappa allt.

Tänk hur mycket man skämtar om döden, men när den väl är framme.. Vem skrattar då?

Oftast så går folk bort av hög ålder eller sjukdom. Det är lika fruktansvärt även om man är aningen förberedd. Men du kan aldrig vara helt beredd. Du kan aldrig vänja dig vid tanken. Iallafall inte jag.

Men när någon dör ung, som tex. två av mina vänner, då rasar allt ihop. Inget av dessa besked trodde jag ens på. Jag hamnade i extrem chock och vägrade inse att dom var borta.. Borta för alltid.

Hur lär man sig att leva med det? Sedan 2006 har jag förlorat så många att jag inte har hunnit bearbeta nånting. Allt läggs bara på hög och titt som sätt så bryter jag ihop, utan att ens hinna koppla varför.

Kommer man någonsin att komma över det?

Slutar det någonsin att göra ont?

Vila i frid Bengt! Nu behöver du inte längre ha ont

Den som inte kan hata kan inte heller älska.

För att informera så konstaterade jag precis att nu har jag haft mer eller mindre konstant huvudvärk i 2 år.

Enligt mätningarna från min neurolog från sjukhuset så har jag nog bara varit 100% fri från huvudvärk sammanlagt 3 veckor på 2 år. Lite obehagligt när man tänker efter.

Det värsta är att sömnen blir drabbad av den ständiga huvudvärken vilket resulterar i en extrem irritation.

Har nog aldrig varit så lätt att reta upp som det senaste halvåret.

Kortare stubin får man nästan leta efter.

Men men, det blir väl bra någon gång i framtiden?

Dags att försöka sova lite nu så att man får något gjort imorgon.