Mycket som händer runt omkring för tillfället.
Tyvärr alltid överhängande dåliga saker som jag försöker stöta bort, för ni ska veta att jag verkligen gör allt jag kan för att bli gladare och försöker må bättre..mycket för att ni ska slippa stå ut med mig när jag är nere.
Idag har vi varit på gravarna, jag sofie crille och jocke. Det var skönt med sällskap i dessa jobbiga tider.
Vi var hos elias och tände ljus, hos mormor och morfar och jag var även hos Alex, Helene och Christer.
Det var otroligt vackert. Kunde inte låta bli att fälla några tårar när jag var ensam hos Alex.
Det är hårt för oss som är kvar när ni försvinner..
Finns inte en enda dag som har gått utan att jag har tänkt på er, ni kommer aldrig att lämna helt!

Det värsta är nog att dödsbeskeden är dom som sitter fast hårdast inom mig. Känslan av att höra dom fruktansvärda orden. Man hör, men man vill bara inte förstå.. Man vill inte förstå att ni aldrig mer kommer att komma tillbaka.

Man kan aldrig vara beredd, det kan aldrig finnas en möjlighet att få veta det på något enkelt eller lämpligt sätt.
Men Elias dödsbesked var ändå det absolut värsta, den absolut värsta dagen i mitt liv, det absolut svåraste tillfället i hela mitt liv. Två timmar och en kvart efter min älskade mormors begravning. Stunden som jag aldrig någonsin trodde kunde bli värre.
Jag var i fruktansvärd chock redan men det skulle bli värre.

Jag fick ett samtal, det var Hanna. Jag hörde direkt att något var fel, riktigt fel!
Hanna grät hysteriskt och jag fick knappt ut ett ord av vad hon sa. Efter många försök till att samla sig så fick jag ut orden "Elias är borta"
Vadå borta svarade jag, Vart har han gått?
"Nej, han är borta.."
Men jag ville ändå inte förstå så jag svarade att det nog inte är någon fara, för han kommer nog hem snart!
I samma sekund så insåg jag. Elias kommer aldrig att komma tillbaka, han kommer aldrig att komma hem igen.

Det sista jag minns är Tottes och Davids förskräckta min när tårarna började spruta och jag sjönk ihop i snön och bröt ihop totalt.

Inte nog med begravningen som blev en total katastrof, inte nog med att min älskade mormor hade lämnat mig, inte nog med att Elias också var borta... Några dagar senare kom nästa besked, min farbror hade avlidit i en fruktansvärd brand i sitt eget hus.

Sen försvann våra anhöriga på löpande band..
Och för två dagar sen hände det igen..

Man kan aldrig vara förberedd, man kan aldrig lära sig att hantera det.
Och det är något jag aldrig någonsin kommer att bearbeta och ta mig igenom..

Ni har alla lämnat ett stort hål i mitt hjärta!

"ALLTID ÄLSKAD, ALDRIG GLÖMD"

Asså den där jävla reklamen går mig rejält på nerverna!
Vadå om det så är det sista jag gör.. Är du dum eller? Ofta man dör om man inte får "fredagsmys", bara ordet är ju för mycket!!

Idag har iallfall min älskade Vessla byggt mina naglar, jätteduktigt! Tog visseligen flera timmar men det var det värt!
Var med henne till rätt sent tills jag dumpade henne hos Herr G ^^ (Orkade inte med henne och hennes fruktansvärda låtar som hon hittade på hela tiden) ^^

Var hemma ett tag sen ringde "bror" min, så jag åkte och träffade honom ,Calle, Mike och Bobby. Helt jävla flänga!!
Keenuth och Tobbe kom förbi och sa hej men försvann lika fort igen..
Senare kom Torsten Crille och Jocke  :)

Trevlig kväll trots smärta i magsår och huvud.. Dessutom var det sjukt kallt!

Imorgon ska vi sätta ljus hos Elias och Alex :)

Natti people