Jag sitter här och funderar på vad jag hade kunnat gjort om jag hade massor av pengar..

Mest av allt vill jag bara hjälpa alla mina vänner som har problem just pga. pengar.
Jag skulle vilja hjälpa 2 av dom så att dom kan få ha kvar sin islandshäst.
Jag vet hur jobbigt det är att tvingas sälja.
En häst är inte bara ett djur, utan det blir en väldigt nära vän.
Jag har sålt 2 egna och varit med om att min "halva" häst blivit såld.

Att jag fattade beslutet om mina egna är en sak. Det var det enda rätta.
Min första "lilla" ponny (147cm/mkh, så inte så liten), han var precis som en hund. Ropade du på honom så kom han direkt, han följde mig vart jag än gick!
Men en dag insåg jag att vi inte kunde komma så mycket längre än till den punkten vi kommit till. Hade jag haft pengar så hade jag haft kvar honom som min "hund" men det gick inte.
Jag var tvungen att satsa på att utvecklas mer. Men jag tänker på honom ständigt, trots att jag vet att han har det jättebra i sitt nya hem!

I samma veva fick jag veta att min gamla sköthäst från ridskolan skulle "avvecklas" ifrån verksamheten. Henne hade jag tagit hand om i så många år så jag kunde henne utantill.
Jag visste om alla hennes dåliga sidor som hon visade mot många, dock aldrig mot mig!

Efter mycket om och men så fick jag köpa loss henne ifrån ridskolan.
Hon förändrades Totalt, det var inte ens samma gamla sur tant längre!
Hon bytte till och med färg ifrån mörkbrun till ljusbrun. Och man såg äntligen glädje i hennes ögon.
Men när jag började gymnasiet insåg jag att jag inte kunde ge henne den tid hon behövde.
Så jag sålde henne till en kille som har tagit hand om henne som hon vore en drottning! Hon hade inte kunnat få ett bättre hem!

Jag blev istället "delägare" i en mörkbrun liten islänning som förändrade mitt liv totalt.
Denna lilla herre tog mitt hjärta med storm. Inga ord kan beskriva hur han var. Jag litade på honom till 300% och jag älskade honom mer än allt på jorden!
Jag kunde rida ner till centrum med honom och parkera honom vid tåget, han brydde sig inte.
Han var det där lilla extra  jag vet att jag aldrig kommer att hitta någon som han igen.

En dag bestämde sig de riktiga ägaren sig för att sälja honom. och jag fick inte loss några pengar. Hon bestämde sig då för att behålla honom så jag pustade ut och koncentrerade mig totalt på honom, när hon en dag ringde och sa att jag fick åka ut och säga hej då för att han var såld.

Mitt hjärta stannade den dagen.. och det kommer inte att slå förrän jag hittar honom igen..

... Om jag hade pengar...