"Jag minns när jag var liten, jag minns det som igår.
Man brydde sig varken om kläder eller hår.
Man klaga på maten, man klaga på allt.
Man gjorde bara saker man tyckte var ballt.
Men nu är man äldre och fattar lite mer.
Man tänker lite annat på saker som sker.
Man längtar tillbaka på tiden som var,
när man var liten då tiden var underbar."

Ja tänk vad åren har gått. Det känns som bara ett tag sen man satt där på IP med alla och bara levde livet!
Hur stora var ens problem då? Det var typ "oj, jag tror att hon/han är sur på mig, shit vad gör jag nu?!? eller Helvete det är midssommar och vi har inga cigg, vad ska jag ha på mig ikväll?"

Allvarligt?
Ja man var faktiskt så. Men då var så löjliga saker så sjukt Stora problem.
Nu funderar man liksom på vad fan man har gjort med sitt liv.
Valde jag rätt linje på gymnasiet? Hur hade det varit om jag hade valt en annan? Hade det varit lättare att få ett jobb om man inte var utbildad bilmekaniker utan istället valt kock eller djurvårdslinjen?
Ja, det får jag aldrig reda på heller så det är bara att kämpa vidare och tänka positivt!

Jag har äntligen insett att jag vill bara leva ett liv där jag kan satsa på mig själv och inte på alla andra, för andras skull.
Jag tänker bara må bra själv!

Men ändå tänker jag tillbaka till den tiden då vi var "familjen". Det kommer alltid att betyda så fruktansvärt mycket.
Vart vi än var, vad vi än gjorde så var vi tillsammans!
Och man var LYCKLIG!