Huvudet bara rusar.
Pulsen är uppe i 200.
Jag kan inte tänka klart längre.
Varför händer allt samtidigt?!
Jag försöker vara extremt stark just nu, för er skull.
För din skull.
Det är så svårt för mig att se på hur du kraschar när jag inget kan göra.
Känns inte som att det räcker att bara finnas, jag vill bara kunna lösa problemet!

Samtidigt så är allt jobbigt för mig också.
Antagligen blir det snart jobbigare..

Fan jag trodde vi hade gått igenom det här förut, jag trodde att det räckte?
Jag trodde att du hade förstått?
Inte igen, jag orkar inte börja om med det här igen..
Kan alla andra bara sluta lägga sig i. Det underlättar inte direkt.
Jag kan dock inte göra något åt det här, det här är något du måste lösa själv.
Trodde bara att du visste vart jag stod, men jag antar att folk sätter grillor i huvudet på dig?

Knas, om känslor bara inte fanns så skulle det vara så mycket enklare för oss allihop.
Just nu pallar jag bara inte mer..

Det räcker med allt som är!

Jag vill bara ställa mig och skrika rakt ut, allt vad jag orkar!

Kan inte bära runt på hela den här lasten, det börjar bli alldeles för tungt för mig!
Samtidigt vill jag inte ha din hjälp med att bära..

"Det löser sig med åren" - Njaa, vette fan, känns som att det är samma typ av problem bara det att nu är det så jävla mycket mer på allvar!
KNAS!

Jag vill bara fly..