Idag känner jag bara mig sjukt förvirrad.
Möjligt efter igår.. eller jag vet inte.
Du säger så mycket ena sekunden och sen är allt som om inget har hänt?!

Tror att jag iallafall mår lite bättre, jag hoppas det iallafall..

Idag kom en del av släkten och jag fick chansen att få lite kvalitétstid med min lilla gudson.

Ja lilla och lilla han börjar bli stor nu  Hela sju år snart!
Snart har gudmors lilla skit unge växt om mig, han har iallafall samma skostorlek som mig

Har lovat att spela lite "bobling" med honom snart . "Bobling" är alltså Bowling ^^
Han talade nämligen om för mig att han är "bobling kung" så då måste jag ju självklart se vad han går för, antagligen kommer han spöa skiten ur mig.

Träffade Vesslan ett tag och åkte självklart och köpte en latte på vårt älskade Shell!
Träffade även Murveln ett tag.

Söndagar är som söndagar brukar...

Jag känner mig bara så otroligt maktlös..

Jag har ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa dig när du inte vill prata?
Varför har du inte sagt något tidigare?
Du måste ju förstå hur rädd jag blir.
Det här känns värre än sist. Då kom allt bara pang boom, men nu går man bara och väntar..
Jag förstår att du är rädd, det är jag med!
Men vi har gått igenom så mycket så vi borde klara det här också.

Nu är det såhär..
Egentligen ska jag inte ens behöva skriva det här inlägget för folk borde ha mer respekt.
MEN uppenbarligen är det inte så, så nu tänker jag göra klart det här en gång för alla.
Min mobil är ett jävla stressmoment för mig. Den kan även vara en stor anledning till mitt snart blödande magsår!
NÄR jag INTE svarar på min telefon så finns det en anledning till det.
Och eftersom folk tydligt har visat att dom inte förstår så tänker jag förklara det ingående så jag slipper få alla dessa SURA, DRYGA, OTREVLIGA och helt enkelt FITTIGA sms eller kommentarer..

Anledning nr ETT. Jag är UPPTAGEN! (Ja, faktiskt, till och med jag kan ha viktigare saker för mig än att sitta och passa på min jävla telefon)

Anledning nr TVÅ. Jag är ute med hundarna! (För ja, jag har börjat med att lämna den hemma för att jag helt enkelt inte orkar koncentrera mig på mina två monster samtidigt som jag försöker lösa världsproblem i telefonen)

Anledning nr TRE. Jag sover. (Ja, tro det eller ej, men ibland gör jag faktiskt det!)

Anledning nr FYRA. Jag känner helt enkelt inte för att prata med NÅGON för tillfället, för att jag eventuellt har en riktigt DÅLIG dag (Till och med jag är så mänsklig att jag inte pallar ibland)

Anledning nr FEM. Jag tar hand om någon av mina vänner (För JA, jag kanske inte tycker att det är lämpligt att sitta och snacka i telefon när jag tar hand om en kompis som verkligen mår SKIT, vilket faktiskt händer ganska ofta!)

Anledning nr SEX. Jag Jobbar!

Anledning nr SJU. Jag har inga pengar på telefonen och inte råd att svara på sms från folk som inte har comviq. 

Så lägg bara ner! Alla som känner mig borde veta att jag hör av mig så fort jag är klar med det jag håller på med.
Det är bara att acceptera. Eller FUCK OFF!
This is me, Take it or leave it!!!

Grattis på födelsedagen gubben!
Elias, du skulle ha fyllt 20 år idag, men du blev bara 16 år gammal.
Du hade hela livet framför dig men den 5 Februari 2006 lämnade du oss.

Det känns fortfarande som igår..
Du lämnade oss alldeles för tidigt!
Saknad av alla!

I ljust minne bevarad!
Vi kommer aldrig att glömma dig!

Jag fattar seriöst inte vad som är fel?
Har jag gjort något eller vad är grejen?
Jag börjar ge upp att försöka. Känns bara helt meningslöst..
Det är ju ingen annan som är villig att hjälpa till?
Så jag står återigen här i mitten och försöker förgäves hålla ihop ett gäng som egentligen är helt dödsdömt.
Jag förstår bara inte varför det alltid är jag som sitter fast? Varför det helt plötsligt är jag som är dryg, otrevlig och dum i huvudet?
Det är ju bara ni själva som förstör..
I give up. Det är helt kört!

There’s something about you that makes me cry..

Just give me a reason..

Jag saknar verkligen "familjen".
Att ett så stort kompis gäng verkligen kunde vara så tight!?
Livet kretsade ju typ runt er.
Ni var min familj!

Kommer ihåg när vi försökte oss på att göra ett "släktträd" så folk skulle förstå vår sjuka lilla familj.
När vi började rita så insåg vi att det bara vart en massa streck överallt.
Men vad gör det?
Men jag älskade verkligen er, det gör jag fortfarande!

Ni har betytt sjukt mycket för mig. Ni var min stora trygghet.
Och jag vet att jag sumpade allt, jag vet att ni kände att jag svek er..
Jag kommer alltid att försöka gottgöra det på något sätt.

Jag saknar oss <3
Pojkar små, ni kommer alltid att ha en enormt stor del i mitt hjärta
Och ja Linda, du har resten ;)

Hur ska jag veta om du inget säger?
Hur ska jag känna om jag inte vet vad jag får känna?
Vad ska jag tänka om jag inte får tänka?

Rädd för att fråga, rädd för att prata. Allting i rädsla för att du ska försvinna.. igen..

Om alla typer av känslor kan komma på en och samma gång så är det nog det som händer just nu.
Röra.
Förvirring.

Hopp.

Djup.
Tankspridd.
Glädje.

Osäkerhet.
Lycka.

Sorg.
-Varför?
Släpp det!?