"It is the simple things that make you happy."

Får man höra samma saker tillräckligt många gånger så börjar man till slut tro på att det är sant.
"Du är inte värd något", "Ingen står ut med dig", "Du ska bara vara jävligt tacksam för att jag står ut med dig", "Ingen, INGEN kommer någonsin att vilja ha dig", "Du är bara helt jävla värdelös".

okej, jag förstår.. det är väl kanske så..

The pain remains the same..

Dont't bother..

Ont, det gör typ bara ont..

Det är en rykande diskussion om det nya programmet "inlåst" som sänds på tv4 på torsdagar.
Folk är otroligt skeptiska till att ungdomar som har hamnat snett i livet verkligen kan förändras.
Jag vet att det går.. Jag känner flera stycken som har ändrat sitt liv till något bra efter att ha varit långt nere i skiten. Men jag känner även folk som inte lyckats..än?!
Fast med rätt stöd och vilja så tror jag att det går!
Men visst, det är som att typ sluta röka, man måste verkligen ha viljan.
Jag antar att folk kommer att lacka på mina åsikter om det här men det kan jag ta, jag tänker bara säga vad jag tycker och tänker om detta.

Visst kan jag hålla med folk om att TV kanske egentligen inte är den rätta lösningen, men vem vet?
Det kanske funkar skit bra för några eller någon.
Dom här killarna har ju faktiskt också tankar och känslor som alla andra, även om dom har begått grova våldsbrott osv.

Vafan, ge killarna en chans. Vi är bara människor, alla kan begå misstag. Men visst är det dumt att begå för många misstag innan man inser att det är fel.

Det märktes ju fort att dom inte är så tuffa som dom kanske vill vara, ena killen gav ju trots all upp direkt.
Förhoppningsvis så insåg han att det inte är värt att bli inlåst för sakerna han gjort.
Förhoppningsvis så får dom det stöd och den hjälp dom behöver för att ta sig ur det efter det här.
Men folket behöver nog förstå att "kriminella" också är människor, som har familj, en mamma och pappa, syskon och kanske en flickvän/pojkvän.

Jag vet nämligen hur det känns att vara anhörig, det tär på en att inte kunna stoppa, eller hjälpa, när personen i fråga inte är villig att lyssna.
Men kommer man bara tillräckligt nära så går det.
Dessa människor behöver också kärlek.

Samtidigt förstår jag folk som blivit utsatta, jag vet att det inte är lätt att förlåta, och vissa saker ska man inte behöva förlåta.
Har man varit med om sjukt mycket olika saker i livet så ser man på saker med lite andra ögon.
Jag har varit i det, jag har sett det på nära håll och jag har levt med det och jag är bara 20 år.

Tänker på vad ena mamman sa i tv om att "du anmäler din partner men du gör inte det med ditt eget barn".

Jo det gör vissa. När jag såg det med egna ögon tyckte jag bara att det var fegt. Fegt, totalt oigenomtänkt och bara så jävla dumt!
Nu idag förstår jag till viss del. Tänk dig själv när du tappar all kontrol över ditt eget barn. Vad är egentligen rätt och fel?

Men ge folk en chans.. Du hade också velat ha det om du satt i samma sits.

Så nu har jag sagt vad jag tycker iallafall.
Men alla har ju självklart rätt att tycka och tänka annat.
Tack för mig

Nej asså fan vad skönt det hade varit om man aldrig kunde bli sjuk.
Det här är nämligen rätt tröttsamt.

Har väl typ testat diverse super kurer mot förkylningar osv. men det känns sjukt överskattat allting. Jag är fan fortfarande lika sjuk  Usch usch!

Nej nu ska jag kura ihop i soffan med alla filtar och titta på McLeods