Eftersom det fortfarande är ett helvete hemma så åkte jag rätt tidigt till Linda.

Vi gick och tittade i några affärer, drack kaffe, gick ut med hunden och tog det lugnt.

Senare på kvällen så mötte vi upp Sandra för att ta Freddes bil och åka ner till södertälje.
Vi gled runt lite i stan och tittade på olika platser, sen lyckades vi lokalisera Fredde där han var.
Parkerade bilen och tog sedan en promenad genom stan i södertälje!
Var sjukt skönt att få komma ifrån och göra något annat.
Träffade på tre civila poliser som frågade om vi visste vart vi var någonstans och om vi knarkade?
Eh.. Jo förstår ni, det gör vi och då talar vi självklart om det för er.
Jösses!

Jaja, Kul hade vi iallafall ... "Duuu eeee miiiin maaaaaaaan..."
"och han heter lurifix"

forts följer....

Vissa dagar är bara fan inte okej!
Vissa dagar borde inte ens finnas!

Du är dum i huvudet!

Du förstår bara inte någonting

Och du, ja.. vad ska jag säga?



Tack för pratstunden Robban, det behövdes verkligen!
Vi har mycket att ta igen

Jag är så jävla trött på dig.
Du är så JÄVLA DUM I HUVUDET!
Hur fan i helvete orkar du hålla på hela tiden?
Vänta bara tills jag fått ordning på mitt liv, då kan du bara dra åt jävla helvete!
Ditt jävla arsle!!!

Var förbi din grav en kort sväng igår för att rensa hjärnan lite.

Tittade igenom saker som jag gjort till dig på din begravning.

- Jag vet vad ni tänker nu.. Ni tycker att det är faktiskt 3 år sen så jag borde ha kommit över det här nu!

Men nej, jag har nog aldrig lyckats sörja helt.

Det blev för mycket när alla försvann samtidigt. Jag tappade fotfästet. Jag tappade allt!

Jag har fortfarande inte bearbetat det här.. och jag undrar om jag någonsin kommer att göra det.

Det känns som att du var den enda äkta som jag hade kvar..

Jag älskar dig, varför var du tvungen att lämna?

Det värsta är att jag tror att jag börjat förtränga slutet.. Jag vill bara komma ihåg allt bra.

Jag visste sista året att den dagen skulle komma snart.

Men jag ville inte förstå!

Jag ville inte tänka på att en dag kommer det där samtalet som kommer att förändra mitt liv, för alltid!

Jag minns den dagen som om det vore igår.

Jag vaknade av att telefonen ringde den 5 januari och jag visste direkt även om jag inte hörde något ifrån samtalet.

Ändå visste jag att den julen var din sista.

Jag saknar dig så!

One sweet day - Låten som jag använde texten från till begravningen <3

Don’t you wish that you could be a fly on the wall

A creepy little sneaky little fly on the wall

All my precious secrets, yeah

You’d know them all

Don’t you wish that you could be a fly on the wall

You’d love to know, the things I do

When I’m with my friends, and not with you

You always second guess, wonderin’

If other guys I'm flirting with

You should know by now

Jag vet om ditt beslut, och jag accepterar det även om jag inte tycker likadant!
Men jag är fortfarande osäker på vad det är för fel? Vad är du rädd för? Är det jag?
Samtidigt funderar jag på.. Vad är det som jag är rädd för?
Rädd för att kämpa förgäves?
Men jag tänker ta vara på varenda minut.. Man vet aldrig, när som helst kan vara den sista.

Please don't leave me

Just nu är det alldeles för mycket som rör sig i mitt lilla huvud.

Massor av blandade känslor. Hat, Ilska, Sorg, Rädsla, men även många bra känslor som jag försöker tvinga bort.

Jag vet inte hur länge till jag ska klara det. Det är inte enkelt att försöka stänga av dessa känslor, känslor som varit där länge..

Rädd för att mina känslor ska förstöra.

Rädd för att det ska förändras till något dåligt.

Önskar att man var liten igen.. Då var allt så mycket enklare.

Då var kärlek en puss på kinden, skitsnack existerade inte, höjden av smärta var när man ramlade och skrapade upp knät och största rädslan var monstret under sängen..

Nu är skitsnack vardagsmat, Kärleken allt svårare, höjden av smärta är när vännerna sviker och största rädslan är att förlora dom man Älskar..

Ta tillbaka tiden, snälla.. bara några år. Men låt mina erfarenheter stanna kvar!